Nu ska jag berätta om varför jag inte bloggade Onsdagen den 10onde juli..

Vi tog bort min Älskade, Söta, fina hund, Lisa. Lisa har varit med i familjen sen jag var 3 år gammal, Lisa Är den mest söta snälla glada hund jag träffat, och hon finns alltid i mitt hjärta. Att ta bort henne var det jobbigaste jag varit med om.

 

På morgonen kom min mamma ner gråtande och sa: 

-Det är jätte jobbigt.

Och det var det minsann, Jag kunde inte ens se på lisa på morgonen utan att få tårar i ögonen, Det är lika jobbigt ännu,  4 dagar senare. Att komma hem utan att Lisa kommer mot en, att inte höra hennes skall och inte höra hennes tassar på morgonen, Att inte behöva plocka undan mat eller bröd när man åker hemmifrån, Det är så annorlunda. 

 

Väntan var olidlig när jag väntade på att det skulle vara över, Jag satt i bilen. Mamma gick in med hund men kom bara ut med kopplet. Jag gick in och kollade på min lisa som låg på golvet inne i det hemska rummet hos vetrenären. Jag började gråta hysteriskt när jag såg lisas kropp. Lisa var inte bara en hund. Lisa Var en familjemedlem. 

 

Jo visst har man skällt på henne för att hon var ivägen. men det var jobbigare än vad man trodde. Många säger:

-Men herregud det är bara en hund. 

Men det var inte bara en hund. 

Bara att skriva det här gör ont, Jag känner mig som en mördare.
Men Lisa Led av svår Bröstcancer och hade säkert ont. Hon sitter där uppe och kollar på oss, Hon väntar på oss. Hon är på en bättre plats.

 

Där av mitt dåliga bloggande.